onsdag 4 februari 2015

Medicinskifte och konsten att samtidigt jobba.

Otroligt spännande. Jag har en stark tablett kvar. Den vill jag spara till något tillfälle jag absolut kreverar av smärta. Jag gissar fredag. Iaf, tills måndag när jag ska till läkaren, får jag lov att klara mig på andra tabletter. Då jag varit i en period av aj aj på hög nivå, har jag mest ätit tramadol. De funkar suveränt. Jag blir som sagt glad, det är väl det jag känner av att vara "hög". Men det som också bidrar till det glada humöret är ju att smärttopparna försvinner. Jag kan vara öm, men jag har inte -ont- (i min bedömning, ständig smärta gör ens syn på detta lite skev).

Jag har även Gabapentin. Dessa funkar lite sämre, men hjälper iaf något. När jag äter tramadol tar jag inte dessa, undviker medicincoctail så gott det går. Nu började jag med Gabapentin igen. Ja jisses.

Tröttheten. 


Alltså, jag är ju trött ständigt ändå. Men detta var något utöver det vanliga. Jag skulle kunna somna stående. I vanliga fall brukar jag ta detta på helgen, när jag känner att jag inte behöver tramadol utan klarar mig på mindre. Då vänjer jag mig vid tabletten, tar väl en dag eller två, så är jag ok när jag kommer till jobbet. Nu hade jag inget val. Det slog till 2 timmar efter att jag tagit tablett nr 2 vid lunch.

Att sitta på ett möte, prata om viktiga saker, samtidigt som man känner att bordet ser jävligt bekvämt ut. Mitt ansikte skulle lätt kunna lägga sig där och vila en stund. Jättehärligt. Eller så tar jag golvet där, är inte kräsen, en matta på så snarkar jag en liten stund.

Höll seriöst på att bli knäpp. Efter mötet hade vi ett möte dessutom. Och ett kort möte efter det. Och kollegor som "jämt vill stämma av" med något. Klart de får. Bara det att min hjärna hade packat ihop för länge sen och stod och stampade med väskan vid dörren.

Sen hem till tre glada barn som vill berätta för mamma just hur coolt det här spelet är och "titta nu" 50-11 gånger, som drar i mamman för att "Shama" (Shaun) inte är på. Som är hungriga för det var 30 min sen vi åt.

Väskan, full med jobb, en dator som har mail som ska besvaras. En bok som ska skrivas frågor till.

Jag är rätt säker på att jag har en man också. Honom brukar jag prata med när jag hinner, orkar, kan. Kan p.g.a. hjärnan som packat ihop och finner det fullt onödigt med att sätta ihop fullständiga meningar.

Jag ska gå och sova nu. Eller nej. Först ska jag lägga mig ner, vänta på att värktoppen som alltid kommer när jag ligger går över och sen somna. Natti natt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar