*dunkar huvudet stilla mot närmsta betongvägg*
I måndags var jag hos en ny läkare. Den jag haft senaste halvåret har slutat sin praktik på vårdcentralen. En ny herre var där nu. Ja. Jag hade skickat ett meddelande till min läkare jag trodde var kvar. Skrev att jag ville veta hur det går med mina remisser + att min värk i ryggen sedan ett år tillbaka behöver en magnetröntgen för att se att inget är galet.
Kliver in hos den nya läkaren som mer säger än frågar att det var ryggen som var problemet och ber mig berätta. Jag säger att jag har haft ont i flera år, men senaste året har varit värre. Och jag har varit på akuten 4-5 ggr senaste året varav en gång p.g.a. en svimning när smärtan blev för skarp. Ingen av gångerna har de hittat nåt fel, utan jag får smärtstillande. Min diagnos EDS kom först i oktober, sen dess har jag inte varit på akuten.
Han nickar, säger att "det låter som att jag vet vad problemet är" sådär lagomt självsäkert. Vi går in på ett undersökningsrum. Jag får böja o vrida o balansera medan han nöjt nickar. Sen lägga mig på britsen där han böjer mig sönder o samman. Verkligen tar i med orden "nu ska jag vara lite elak". Jo man tackar. Vrider mina ben så jag skriker till, han håller kvar där och fortsätter. Sen efteråt förklarar han för mig att det absolut inte är ryggraden, det är musklerna. Jag har en kontraktion i filénerven. Där får herr läkare en lång... lång menande blick. Det är två muskler som möts vid ett ställe som de inofficiellt kallar "filén". Mmmmkej.
I stora drag beror min smärta på att jag sitter för mycket. Muskeln dras ihop fram och när jag då reser mig gör det ont för den är för kort. Jag ska stretcha ut denna, så kommer min smärta försvinna inom 3 veckor.
En ny lång, menande blick från mig.
Ok. Om min smärta i ryggen försvinner av detta är jag honom evigt tacksam. Det jag ställer mig tvivlande till är att ingenstans frågar han om min EDS. Inte ett ord. Jag var där för smärtan i ryggen, punkt. Den ville jag ha hjälp med, men också få komma vidare med de andra besvären jag har. Jag tar sen upp mina remisser, att de inte kommit iväg som de ska och jag väntar på att få komma till sjukgymnasten t.ex. "Okej..." säger han och lovar att skicka iväg en remiss dit. Sen tar jag upp FK, finns något de kallar "särskilt högriskskydd" så jag slipper karens. Iom att jag har 2-3 sådana i månaden vore det fint att slippa, eftersom jag ingår i den riskgruppen. "För ryggen?" får jag till svar. "För min EDS" försökte jag säga utan att sucka.
Sen orkade jag inte mer. Energin att få hjälp dog en smula. Det blir ingen remiss till ortopeden. Han frågade ingenting om resterande värk jag har, trots att jag nämnde att ryggen är -värst-. Innebär inte att resten är plättlätta. Men jag orkade inte.
Han frågade om värktabletter, som jag skrev i meddelandet var slut, och jag svarade att tramadol är de som hjälpt mig bäst. "De är inget botemedel". Nej... säger du det? Chockerande... Det dom däremot är, är ett medel som får mig att fungera de dagar värken gör mig gråtfärdig. Jag fick utskrivet 50 st. Det räcker i va 4 veckor. På apoteket hade de bara 20 eller 100-pack. Så jag fick ut 40.
...
Nu har jag sökt upp en överläkare i Karlstad som specialiserat sig på EDS och hoppas han svarar på mailet. För jag är fanimej trött på att byta läkare (3 på ett år nu), förklara om mig för alla, få en läkare som inte bryr sig om att sätta sig in i det jag har och dessutom försvara sig till att man vill ha smärtstillande som gör att man orkar med sig själv.
Men iofs, nu har jag fått stretchövningar, så jag kommer inte ha ont i ryggen sen. Gött då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar