Barnen var otåliga på att det inte var mörkt ute från sekunden de klev upp på morgonen. Min känsla direkt på morgonen var "helvete jag har ont". En sån dag helt enkelt. Axeln och handleden var värre än ryggen, alltså inget vidare. Ryggen är den jag ständigt har ont i. När den gör ont, dröjer inte höften länge i och med att ens gångstil inte blir den bästa. Min man ger mig sovmorgon de flesta mornar, fruktansvärt bortskämd på det viset. Ger mig chans att ta det lugnt när vi är lediga, låta kroppen gunga igång lite.
Dagen gick, vi försenade middagen lite och levde på godis och smörgås fram till eftermiddagen. Inget barn gnällde över detta konstigt nog. Vid 15 började jag fixa mat. Skala potatis med en handledsortos funkar. Att förbereda köttet not so much. Kladdet gör det en smula knivigt. Jag gör lövbiffsrullader, ser till att hasselbackspotatisen blir klar. Ryggen är död, korsetten är på och jag totalignorerar smärtan. Jag orkar inte med den och jag har ingen tanke på att sitta i soffan hela nyår.
Maten blir klar, vi äter. Jag tog en Gabapentin till förrätt. Mot nervsmärta och epilepsi bl.a. För mig det första då ;) Sen börjar ryggen be mig dra åt helvete. Känseln i benen försvinner, min man får leda mig till soffan efter ett lamt försök att ta mig till kaffebryggaren. Kidsen tycker det är nog mörkt ute nu. Klockan är runt 18.
X antal omgångar Uno senare samt "snälla lugna er lite" från oss föräldrar, så blir klockan 23.30. Vi går ut, jag sätter mig fint på en stol och inväntar midnatt. Den kommer. Vi börjar fyra av raketer. De två största grabbarna är frälsta, minstingen på 2 år reagerar inte på första, men vid andra blir han rädd. Vid det tredje hade han gett oss fingret om han kunnat, vänder helt sonika på klacken och går in. Jag följer med. Han undviker fönstren, går nervöst omkring medan det smäller från alla håll utomhus.
...nu är klockan strax efter 2. Min rygg gör jävulskt ont, ser ingen chans att somna än. Jag gav upp och tog en tramadol, något jag försöker undvika så gott det går. Kanske börjar den verka snart.
Gott nytt år folket. Vi hoppas detta blir ett år med många svar och många lindringar!
(jag o mellangossen såg till att bli nyårsfina)
Till protokollet hör att jag inte sköt raketer efter vår son när han sprang mot dörren ;)
SvaraRaderaNej, trots uberförsiktighet var inte liten nöjd med smällarna. Dessutom är hans bröder mer material att skjuta raketer mot när de är vrånga... :p
Radera